Här är ett alternativt förslag till Värdegrund av Daniel Håkansson.

1. Världen är heltigenom moralisk och antimoralisk. Detta synliggörs alltmer av den enskilda människan själv och hela mänskligheten. Tron på slumpens godtycklighet är en biverkan av intellektualismen, som är människans nödvändiga, men övergående upplevelse av avskildhet från allt och alla.
2. Med moralisk menas att världen uteslutande består av väsen, deras avsikter och handlingar, handlingarnas resultat, samt de inbördes förhållandena mellan allt detta. Med antimoralisk menas detsamma, men därutöver med den nödvändiga egenskapen att motverka en harmonisk utveckling genom att vara och agera på ”fel” tid och ”fel” plats.
3. Allt i världen står i ett sammanhang med allt annat, och får konsekvenser för allt annat.
4. Genom allt detta skapas världen hela tiden på nytt och på ett annorlunda sätt, därför att det förgångnas frukter inkluderas i det nya som blir till.
5. I människan finns allt det tidigare beskrivna representerat. Därför är hon ett evighetsväsen som i sig bär tidens mening, som är utvecklingen, det som just behöver tid för att kunna bli till.
6. Genom reinkarnationen blir hon en brygga mellan den andliga världen av väsen och den fysiska världen som ett resultat av andliga väsens handlingar, samtidigt som hon medverkar i denna fysiska värld genom hela dess historia.
7. Hennes andliga ursprung exponeras tydligast i förmågan till självmedvetande, självreflektion och språk.
8. Ur detta kommer möjligheten till frihet, som tillsammans med jag-är-medvetandet ger människan en unik ställning och ett unikt ansvar i jordevolutionen.
9. Existensen av tankeförmåga ställer oss inför en rad uppgifter av moraliskt, etiskt och socialt slag. Vår möjlighet till frihet kan leda till både destruktivitet och konstruktivitet. Antroposofins syfte att ge oss verktyg till att medverka i en ansvarsfull utveckling inom alla livsområden.
10. Antroposofins utgångspunkt är dels vår längtan efter ett inre arbete där vi kan utveckla insikter och förmågor som kompletterar sinneserfarenheten, dels vårt behov av samverkan med andra människor, för att både vi själva och kulturen skall kunna komma vidare i sin utveckling.

Daniel, din version var på sätt och vis tydligare och enklare och mer kärnfull än din brorsas - men för mig kvarstår det vanskliga i själva konceptet med en "värdegrund". Det vi möts i på ett fruktbart sätt är inte värden som sådana utan gemensamma erfarenheter, gemensamma inre upplevelser som vi dragit likartade slutsatser från. Hur välformulerade ens värdegrundsteser än är så är de punkter i en trosbekännelse och inte antroposofi. Om jag vägrar skriva under på dessa, är jag inte antroposof då? Eller hur är det tänkt?