Kära vänner,

Den diskussion er emellan om hur man bör förhålla sig till uppgiften att formulera en antroposofisk värdegrund har varit intressant att följa. Inte hade jag anat att det skulle ta denna vändning. Det har ju blivit rena chatsidan!

Jag vet att några himlar med ögonen över alla mejl som rasar in i ärendet, men jag är naturligtvis både glad och smickrad att mitt initiativ förorsakat sådan aktivitet. Det är ju en dröm för en redaktör som annars för det mesta får dra saker ur folk.

Intressant är inte minst gissningarna vad som döljer sig bakom mina intentioner, nu senast då Göran Westlund funderar över om det är antroposofin baserad på Frihetens filosofi eller om uppgiften är begränsad till den svenska antroposofin. Klurigt så det förslår. I fragment från en sidodiskussion mellan honom och Johannes Nilo framgår till och med synpunkter på att förkasta “hela idén om en kodifierad gemensam värdegrund”. Häpp! Det förutsätts där också att hela projektet skall leda fram till ett styrelsebeslut.

Så är det dessbättre inte. Man märker hur lätt en fjäder blir en höna i våra sammanhang. Det konspirativa är en välutvecklad sida i antroposofiska kretsar och en av de mest omhuldade konspirationsteorierna handlar om att någon sorts självutnämnd överhet skall bestämma ditten och datten över huvudet på medlemmarna, kanske framför allt vad antroposofi är. Det är därför jag tog detta initiativ. Här kommer ingenting att bestämmas, inga styrelsebeslut tas, ingen version för alltid bli inskriven på stentavlor.

Det är stadgarna och principerna som är det problem medlemmarna borde diskutera som den skandal de är, eftersom de fortfarande står som den officiella deklarationen från antroposofiskt håll om vad vi står för, trots att de vimlar av frågetecken, egendomligheter, stenåldersformuleringar och pinsamheter. Varför är det bara jag som tycker detta? Var finns era samveten när det gäller denna fråga, goda vänner? Jag utgår naturligtvis från att Steiners agerande var riktigt då dessa texter formulerades för snart hundra år sedan. Men idag är de passé.

Men stadgarna och principerna kommer inte att ändras i brådrasket och de kommer därför att förbli den officiella antroposofins ansikte utåt ända tills något annat kan ta deras plats och förpassa dem till den historiska parentes de borde placerats i för över femtio år sedan. Detta andra är en välformulerad värdegrund.

Göran Westlunds frågar om syftet med värdegrunden. Svar: allmänheten har rätt att kräva en sådan, det är därför vi gör den. De är (och har länge varit) uppdragsgivaren. Sen kommer denna process naturligtvis ha en konsoliderande verkan som bara kan vara hälsosam för de inblandade, och om vi lyckas, även för rörelsen. Den svenska naturligtvis, andra landssällskap får väl göra sina lathundar.

Johannes Nilos avvisande av denna värdegrund har jag svårt att förstå. Han vill inte veta vad antroposoferna står för utan “bli klarare över mina egna frågor”. För mig framstår detta bara som att han inte förstått uppgiften, alternativt att han överlåter ett allvarligt problem för den antroposofiska rörelsen på andra. Han gör en dygd av en oförmåga istället för att säga att han inte var intresserad. Farhågorna att värdegrunden skulle misstas för en antroposofisk etik framstår också som väl sofistikerade i förhållande till uppgiften.

Johannes - jag kanske uttrycker mig lite oförblommerat, men jag vill bara tydliggöra avgrunden emellan oss och ser därför fram emot en diskussion som du förutskickade i ditt mejl. Jag kanske trots allt missförstått dig totalt.

Och därmed till mitt övergripande ärende. Tiden har nu gått så långt att jag måste sätta ett streck om vi skall hinna få med värdegrunden i höstnumret. Ansvarige utgivaren Anders vill också se texten och ta ställning. Så därför skulle jag uppmana de som är havande med förslag och synpunkter att inkomma inom några dagar med sina bidrag. Men det är ju ingen katastrof om man inte har tid nu. Texten som publiceras i numret är ju bara en första utgångspunkt. Läsarna kommer att uppmanas att formulera värdegrunden bättre och den kommer att förhoppningsvis uppdateras hela tiden. Då och då kommer vi att publicera förändringarna.

Så här ser hittills-versionen ut. Jag tackar de som bidragit till slutresultatet, framför allt Göran Westlund, Bo Dahlin och Anneli Sihlstedt. Den sistnämndas skoningslösa kritik över det högtravande, akademiska språket har förhoppningsvis gjort texten betydligt mer gripbar för dem det i första hand är riktat till - allmänheten. Andra som Daniel Håkanson och Torsten Lundberg har skrivit fina saker, kanske mer analytiska än summerande, men de har aspekter som är intressanta och jag kommer nog citera dem i den separata artikel som följer med värdegrunden.

Sen har jag inget emot att detta diskussionsforum fortsätter. Tvärtom! Bjud gärna in andra. Vi skulle kunna publicera delar av diskussionen då och då i Forum.

Tack ska ni ha!

Johannes Ljungquist