Fria nätverket för antroposofi / Artiklar / Den antroposofiska värdegrunden / Diskussion om den antroposofiska värdegrunden / Inlägg 3 av Göran Westlund _Kommentarer till Johannes Nilos inlägg (nr 2)._ Johannes Nilo skrev: Hej! Mitt bidrag till diskussionen om en antroposofisk värdegrund är av principiell natur och förmedlar därför inga konkreta förslag till den tiopunktiga värdekatalog som står under bearbetning. (...) Ovanstående (till största delen bortklippta) inlägg aktualiserar en diskussion jag hade så sent som i dag med en antroposofisk vän, som faktiskt ifrågasatte hela idén. De här synpunkterna är berättigade. Men frågan är om de ska leda till att hela idén om en kodifierad, gemensam värdegrund ska förkastas. Jag har själv några principiella tankar kring det här. Jag kan inte tänka mig att det inte i praktiken finns en värdegrund, som förenar människor, vilka tillsammans arbetar inom ramen för antroposofin. Jag är övertygad om att allt mänskligt samarbete bygger på någon grund av gemensamma värderingar. Där det gemensamma arbetet är fruktbärande är antagligen den gemensamma grunden stark. Den gemensamma värdegrunden bevisar sig alltså i gemenskapens förmåga att skapa något. Men därmed är inte sagt att någon har lyckats - eller ens försökt - att i ord formulera den gemensamma grunden. Men samtidigt som det finns en gemensam grund, så finns det också i praktiken olika meningar om många saker. Det gör det alltid. Dessa olikheter utgör slumrande motsättningar. De kan väl komma upp till ytan i det praktiska arbetet, men det är inte säkert att man då verkligen upplever någon mål- eller värdekonflikt. Eventuella motsättningar på det principiella planet dols bakom tvister om praktiska lösningar. Om man däremot försöker verbalisera en sådan sak som det egentliga målet för en verksamhet, då kan man vara säker på att motsättningarna blir synliga. Det är säkert samma sak om man försöker att i ord uttrycka den där värdegrunden. Det första resultatet av att man försöker verbalisera den kan bli att alla slumrande motsättningar synliggörs. Vad beror detta på? Säkert bland annat på att orden manar fram egokrafterna. I egokrafternas ljus blir ofta olikheterna viktigare än likheterna. Den djupa gemenskapen skyms av den ytliga motsättningen. Jag finner likheter mellan uppgiften att formulera en värdegrund och den uppgift, som många företag brottas med. Nämligen att formulera en affärsidé. Jag ska inte överbetona denna likhet, men detta med affärsidé har jag arbetat med som konsult, och jag har en viss erfarenhet av det. Det visar sig att när en organisation ska ta redovisa en affärsidé, eller t ex ta fram en skriftlig presentation av sig själv, då kommer latenta motsättningar upp till ytan. Sedan visar det sig att själva processen att formulera sig blir mycket viktigare än resultatet av formuleringen. När företagspresentationen ligger där är det inte säkert att någon längre är så intresserad av den. Men vägen dit har inneburit ett starkt engageman. Jag ser alltså framför mig att försöket att formulera en gemensam värdegrund för de svenska antroposoferna kommer att medvetandegöra oss om olika saker. Både om dolda motsättningar och om vad vi, var och en för sig själv, anser sig vilja med sitt engagemang i antroposofin. Men diskussionen förs ju inom en liten krets just nu, och engagemanget i diskussionen är kanske inte så djupt hos alla. Så även om vi inom detta forum inspirerar och provocerar varandra, så kommer flertalet engagerade antroposofer inte att vara delatkiga av diskussionen. Avsikten är att i stället konfrontera dem med ett fullbordat faktum. Ett styrelsebeslut. Detta är ju inte så bra. Effekten måste bli antingen ett bristande engagemang i frågan eller en frustrerad protest. Jag menar inte med detta att arbetet ska stoppas. Men däremot kanske man inte till att börja med ska anse att målet för processen är att få fastslaget en slutgiltig formulering. Jag ser framför mig att vi kanske lyckas åstadkomma ett förslag, och ett som vi dessutom inte till alla delar är eniga om. Förslaget kan publiceras som just ett förslag, och gärna kan man samtidigt publicera invändningarna mot det. Detta kan vara ett steg i processen att hos flera medlemmar väcka frågan: vad håller vi egentligen på med? Vad anser jag själv är målet för mitt engagemang? Kan det visas att detta mitt mål stämmer väl överens med de mål som andra tycks ha? Strävar hela rörelsen mot samma mål? När en sådan här diskussion väckts så kan den under en varierande tid tilldra sig intresse. Men förr eller senare känns det inte längre så viktigt att dryfta saken. När frågan vilat en tid kan den väckas igen, och då kan det visa sig att vi i alla fall är överens. En djärv parallell: nu ska Sverige rösta om Euro. Hur röstresultatet än blir är vi inte överens, och omkring halva befolkningen kommer att känna sig överkörd/frånkörd. Om en tid - fem år? tio år? - är detta inte längre en kritisk fråga. Vi går med nu, eller vi går med då. I bägge fallen kommer motståndet ha slocknat efter en tid. Detta är i alla fall min egen prognos. Om vi diskuterar den gemensamma värdegrunden nu, så kanske vi om fem år? tio år? finner att det går att säga något om den, som alla kan vara överens om. Kanske ska vi nöja oss med diskussion och förslagsställande nu, men vänta en tid med beslut? Johannes L. blir nog besviken inför en sådan utsikt. Som informatör har han behov av att kunna visa ett papper, som beskriver vad antroposofin är. Han vill med all rätt avmystifiera sällskapet och komma bort från den svårighet vi i dag brottas med. Nämligen att den som frågar oss vad antroposofin är får ett otydligt och obegriplig svar. Men om just detta är problemet, då kanske det ska lösas på annat sätt än genom att försöka ena oss inom sällskapet om en kodifierad värdegrund. Se inte ovanstående som något annat än kvällens tankar efter genomläsning av Johannes Ns diskussionsinlägg. Jag ställde mig från början bakom Johannes Ls idé (han frågade mig innan han skickade ut förslaget till listan). Nu finner jag att det Johannes N sagt är tänkvärt. Men jag tycker fortfarande att det finns ett stort berättigande i Johannes Ls ambition att vi ska kunna tala om för folk vad slags bofinkar vi är. Eller får en bofink se ut precis hur som helst? Göran Westlund