Livstider
Vad är egentligen en livstid? Ser vi långt tillbaka i historien
möter vi en syn på livstiden som är främmande för oss i dag. När vi ser
på det föregående århundradet har praktiken kring liv, livstid och
yrkesroller förändrats dramatiskt. Bakom dessa fenomen finner vi att
människans medvetande har genomgått en utveckling.
Gamla Testamentets tid
I GT finner vi gestalter som blir 200 år gamla, och ännu äldre till och med. En möjlig förklaring till den höga åldern är att synen på vad en livstid är avvek från dagens syn: Man är så gammal som man kan minnas bakåt. Och på den tiden var inte minnena så hårt knutna till individen, utan förfädernas minnen var som ens egna.
Ur ett sådant perspektiv framstår det också som något självklart att fullfölja sina förfäders gärningar och vilja. Det var nämligen inget som man uppfattade som något yttre, utan det upplevdes som en del av en själv.
Medeltiden
Under medeltiden var det för väldigt många människor fortfarande självklart att ta över sina föräldrars yrkesroller. Ett fenomen som sträcker sig in i våra dagar.
Behovet av en egen identitet var ännu inte så utpräglat. Snarare fick man sin identitet genom det sammanhang man befann sig i. I dag kanske vi skulle tala om grupptryck, men redan att vi bildat ett sådant begrepp visar att det är något vi förhåller oss till mer eller mindre medvetet.
Nutid
I våra dagar är det ett brännande ämne att man ska få välja yrke utifrån sina egna preferenser. Det ska inte vara avhängigt av vilka ens föräldrar är eller vilket kön man har. Det handlar om ett steg i människans utveckling som påbörjats långt tidigare i historien, och som nu breder ut sig på allvar. Olika länder och kulturer befinner sig inne i denna omvälvning, alla präglade av sina särskilda förutsättningar.
I dag är ett yrke inte något man är, utan en roll man har. Man kan gå in i olika yrkesroller vid olika tidpunkter i sitt liv, eller växla mellan dem.
Vad är en livstid?
Synen på vad en livstid är har förändrats radikalt. En gång kunde den omfatta flera generationer i följd. Men denna inre samhörighet över generationsgränserna avtog, och man kom fram till ett läge där en livstid var synonym med tiden från födelse till död.
Frågan är om den synen verkligen är relevant förr oss i dag. Jag menar att det vi skulle beteckna som större faser i våra liv kan jämställas med det som förr var en livstid!
I dagens moderna samhälle är det inte ovanligt att man arbetar inom helt olika yrken under sitt liv. Det förekommer även att man har flera olika yrkesroller parallellt. - Där någonstans tror jag man kan finna en ny syn på vad en livstid är. Från det vi föds tills vi dör hinner vi leva flera liv, ibland till och med flera samtidiga liv under en period.
På ett sätt dyker den här nya synen på livet redan upp i mydigheternas regelverk. Förr var man förbrukad om man inte kunde fortsätta i sitt yrke, livet var på sätt och vis slut. Att börja med något nytt yrke var otänkbart för många. Nu ställs det till och med krav på detta utifrån: man måste omskola sig, man får inte stanna kvar i sin första livstid. – Självklart lever även gamla tänkesätt kvar, och det förekommer att man istället hålls kvar i en tidigare fas, till men för individ och samhälle.
Relationer
Vi byter yrke och vänner, kanske flyttar och lever på en annan ort - ibland till och med i en annan världsdel. Livet ser helt annorlunda ut, på samma sätt som det skilde sig åt mellan generationerna förr.
Längden på relationer förändras också. Man växer ifrån varandra, utvecklas åt olika håll. Är det verkligen rimligt att fortsätta tillsammans när bägge är i grunden andra personer än när relationen påbörjades? Man kanske börjat röra sig i vitt skilda kretsat av människor, och har allt mindre gemensamt.
Förhållningssätt
Frågan är hur vi kan förhålla oss till förändringen av livstiden. Den moderna tillvaron beskrivs gärna som fylld av stress och osäkerhet. Att relationer inte pågår lika länge tolkas ensidigt som ett förfall. Det var bättre förr. Men var det verkligen det?
Jag tror att man lätt misstar sig om man räknar mänsklig tid i år. Ett år i dag är inte samma sak som ett år var för femtio eller fem år sedan. Inte om man räknar tiden utifrån människolivets synvinkel.
Det vi mänskligt sett hinner uppleva och gå igenom under en relation som varar i tjugo år kanske mer än väl motsvarar vad man förr kunde vara med om under ett helt liv.
Ett annat perspektiv på den moderna tillvaron är att vi har fantastiska möjligheter att utvecklas och lära oss saker. Kommer inte viljan att utvecklas inifrån, så kommer omgivningen att i allt högre utsträckning tvinga fram den.
Kommentarer
Det skulle vara intressant att veta vad som föranlett Alexander att föran in ordet Värld i sammanhanget.
Svar: detta stycke:
'Jag tror att man lätt misstar sig om man räknar mänsklig tid i år. Ett år i dag är inte samma sak som ett år var för femtio eller fem år sedan. Inte om man räknar tiden utifrån människolivets synvinkel.'
'Den traditionella ålderstrappan med förutsägbara steg och en topp på 50 har omvandlats till en slingrande livsväg med oförutsägbara upp- och nergångar.' (2006-07-20)
'En föregångare till ålderstrappan är livshjulet. Det var kyrkofadern Augustinus som framställde livsloppet som ett antal perioder sammanhållna i ett livshjul där födelse och död möttes.' (2006-07-17)
Så här skulle jag formulera det: Längre tillbaka kunde ett livsdrama handla om släkter som var i fejd med varandra, generation efter generation. Senare kom ett livsdrama att sammanfalla med ett människoliv, vilket vi fortfarande uppfattar som en norm. Idag måste vi egentligen tala om livsdramer som följer på varandra och går in i varandra under livets gång. De utspelas på olika scener (världar).
I mitt tidigare inlägg införde jag ytterligare en synonym, nämligen ”verklighet”. Det är då intressant att många moderna filosofer faktiskt hävdar att vi inom en livstid rör oss mellan flera olika verkligheter, i rent bokstavlig mening, fastän vi knappast upplever det så. Vilket kan leda till paradoxer, som att vi bär med oss erfarenheter från en verklighet där en viss annan person inte varit. Vilket i sin tur leder till konflikter om vad som verkligen hänt. För att det som hänt i ”min verklighet” faktiskt inte hänt i ”din verklighet”.
Enligt dessa tankar existerar således inte en enda, sammanhängande och konsistent verklighet, utan många parallella. Och inte ens en viss persons upplevda verklighet har den konsistens som vi är tränade att se. Att vi inte lägger märke till denna bristande konsistens skulle då förklaras med att vi – precis som när det gäller drömmar – redigerar vår varseblivning på ett sådant sätt att vår upplevelse (sådan som vi minns den) uppfyller rimliga krav på konsistens. Mycket riktigt hävdar också en del andliga lärare att det som sker i vårt medvetande, vår upplevelse av livets och tidens ström, i själva verket är den dröm. Att vi lever inuti en dröm, så att säga.
Det är väl bara att tillägga att tankar som dessa inte lätt låter sig inordnas i vårt vardagsförnufts blickfält. Det är antagligen vissa svårigheter att inordna dem i det filosofiska kontext som Steiner angivit också, men kanske detta ändå skulle vara möjligt. Steiners tänkande spänner över vida fält, och det visar sig ofta att man där hittar vad man söker, d v s att hans tankar i viss mån uppvisar samma brist på konsistens som möjligtvis kännetecknar verkligheten själv. Att han rent ut sagt ibland säger emot sig själv, åtminstone skenbart.
Enligt den store danske fysikern och tänkaren Niels Bohr, kvantmekanikens fader, är det i själva verket nödvändigt att arbeta med flera inbördes motsägande kunskapsmodeller, om man vill uppnå något slags heltäckande förståelse för verkligheten.
'Göran, på vilket sätt är ditt tänkande inte solipsistiskt?'
Svar:
Du kommer mig att tänka på den där klassiska frågan: 'Har du slutat slå din fru?' :-)
Solipsism är väl närmast en personlighetsstörning, där patienten inte kan skilja mellan sin inre tankevärld och den yttre världen. Nu kan det ju tyckas som om jag i mitt inlägg ovan avfärdar att det skulle finnas någon 'yttre verklighet'. Fast vad jag gjorde var att citera tankeströmningar i vår tid. Om man tänker sig livet som en dröm, då kommer det vi kallar den yttre verkligheten vara den dröm vi alla drömmer tillsammans.
Om du vill veta lite om just min filosofi kan du läsa:
http://www.colibridesign.com/innersparet/nummer/01-2/skapa.htm
Den behandlar visserligen inte frågan om verklighetens väsen, men däremot hur man kan reda sig i den verklighet man upplever.
/G
Denna sida har stängts för ytterligare kommentarer.