Frågor och svar om antroposofi

Vad hittar jag på den här sidan?

Här samlar vi vanligen förekommande frågor och svar om antroposofi. Vi tar hand om frågorna i den takt de blir aktuella, och jag lovar inte att den här sidan är vare sig systematisk eller uttömmande. Se den som ett komplement till annan information du söker!

Redaktör: Göran Westlund

---

Kan man kort och koncist redogöra för vad antroposofi egentligen är?

Antroposofi är en filosofisk inriktning som är baserad på tankar av den österrikiske filosofen Rudolf Steiner. Antroposofin har sina rötter främst i västerländska traditioner som går tillbaka till nyplatonismen. Men Rudolf Steiner skapade på denna grund något självständigt och relativt unikt.

Rudolf Steiners ambition var att avlägsna motsättningen mellan naturvetenskapen å ena sidan och tron på en andlig verklighet å den andra. Han menade att en sådan andlig verklighet kunde studeras med metoder som var lika objektiva och noggranna som dem, som användes inom naturvetenskapen. Därigenom kunde man lämna frågan om det krävdes en religiös tro för att anta förekomsten av en andlig verklighet. Hur denna kan vara beskaffad, och vilken relation den har till den fysiska verkligheten, detta kunde då bli en fråga för verkliga kunskaper istället för gudomliga uppenbarelser och fantasifulla spekulationer.

Rudolf Steiner har i ett stort antal böcker, skrifter och dokumetenterade föredrag berättat om sin syn på den andliga verkligheten och givit anvisningar för hur var och en själv ska göra för att få egen kunskap om den.

Vem är Rudolf Steiner?

Rudolf Steiner (1861–1925) var en österrikisk skriftställare, naturvetare och filosof, som grundade antroposofin (se ovan). Han inledde sin vetenskapliga bana med att medverka i utgivningen av den första vetenskapliga editionen av Goethes samlade verk. Han disputerade 1891 på en avhandling om kunskapsteoretiska frågor och publicerade en rad verk med filosofiskt och idéhistoriskt innehåll.

Vid sidan av sitt intresse för Goehte och för samtidens naturvetenskap och filosofi gav Steiner stor uppmärksamhet åt de strömningar som i hans samtid sökte en fördjupad förståelse för det andliga, sådan det uppfattades efter frigörelsen av de andliga traditionerna från de kristna kyrkornas dogmatiska styrning. År 1902 blev han generalsekreterare i tyska sektionen av Teosofiska samfundet. I denna roll förde han den tyska sektionen in på en väg, som var främmande för Teosofiska samfundets ledning, vilket ledde till att hela tyska sektionen lämnade Teosofiska samfundet år 1912. Rudolf Steiner ombildade då den tyska sektionen till en föreningsverksamhet, som han kallade Antroposofiska sällskapet.

Antroposofiska sällskapet är en numer världsomspännande föreningsverksamhet med landssällskap i många länder.

Sedermera tillskapade Steiner ytterligare ett par centrala institutioner för förvaltning av de antroposofiska traditionerna:

Freie Hochschule für Geisteswissenschaft

Detta brukar ibland översättas till "Fria högskolan för andevetenskap", vilket är felaktigt. Den korrekta översättningen av det tyska ordet Geisteswissenschaft är "humanistisk vetenskap". Antroposofer i Sverige använder numer översättningen "Fria högskolan för antroposofi". Den friahögskolan har avdelningar på platser i världen där Antroposofiska sällskapet finns representerat.

Goetheanum

Goetheanum är en monumental teater- och förvaltningsbyggnad i Dornach i Schweitz. Goetheanum inrymmer den centrala förvaltningen för de antroposofiska världsorganisationerna och kan kallas världsnavet i antroposofin.

Läs om Rudolf Steiners viktigaste författarskap på
Vad är antroposofi

Jag har hört talas om att antroposoferna bedriver en mängd praktiska verksamheter, som skolor, sjukhus och annat. Vad är det för speciellt med dessa?

Oerhört många människor med de mest skiftande intressen sökte sig tillRudolf Steiner för att av honom få vägledning och inspiration för sitt eget arbete, t ex lärare, präster, läkare och bönder. Efter att ha inspirerats av Steiners startade de en uppsjö av verksamheter, som alltsedan dess bedrivits i nära samverkan med Antroposofiska sällskapet,men ledningsmässigt och organisatoriskt fristående från det. Det är intemöjligt att i en sådan här kort sammanfattning ge någon samlad överblicköver alla dessa verksamheter, utan vi får nöja oss med några viktigaexempel från Sverige.

Skolor

Steiners idéer för undervisning av barn och unga kallas Waldorfpedagogik, eftersom den första skolan enligt dessa idéerstartade för barnen till arbetarna på cigarettfabriken Waldorf Astoria. I Sverige finns i dag Waldorfskolor på ett stort antal orter. De bedrivs som friskolor i enlighet med de statliga direktiven för sådana.

Vård av utvecklingsstörda

Efter Steiners tankar utformades en speciell vårdfilosofi för utvecklingsstörda. Den kallas läkepedagogik. I Sverige finns ett antal läkepedagogiska hem, där utvecklingsstörda bor, arbetar och utbildas. Dehar nått goda resultat och åtnjuter ett mycket gott anseende.

Läkekonst och sjukvård

Steiner ansåg att alla som ägnade sig åt läkekonst måste ha sedvanlig läkarutbildning och läkarlegitimation i det land där de arbetade. Men han ansåg också att sjukdom i grunden är ett resultat av själsliga problem och obalanser. Den vanliga läkekonsten behandlar endast de kroppsliga symptomen på denna själsliga obalans. Verklig hälsa kan endast uppnås genom att denna obalans rättas till. Om så sker kan i bästa fall kroppen hela sig själv. Om inte, så ska sedvanlig medicinsk behandling närmast ses som ett stöd till kroppens egna, helande kraft. Idag finns en omfattande antroposofisk påbyggnadsutbildning till den vanliga läkarutbildningen. I antropsofisk regi bedrivs ett antal kliniker, bland annat den berömda Vidarkliniken i Järna, söder omStockholm. På dessa kliniker ges antroposofiskt inriktad vård och behandling, som omfattar såväl skolmedicinska som alternativmedicinska metoder.

Läkemedel och hudvård

Det finns en mängd antroposofiska preparat för helande och vård av kroppen. De bygger alltid på grundtanken att ingredienserna ska vara naturliga och beredningen omsorgsfull och hantverksmässig. Den mänskliga handens deltagande i beredningen anses främja medlens kvalitet.

Preparaten finns av två olikartade typer:

• växtpreparat, vars verkan i princip erkänns av skolmedicinen. Antroposofiska växtpreprarat för hudvård och annan egenvård finns i allmänhet att köpa i den svenska hälsokosthandeln under märket Weleda.

• homeopatiska preparat, vars verkan förnekas av svenska läkare, men erkänns av medicinsk expertis i många andra länder och används av läkare där. Antroposofiska läkare har i Sverige dispens att förskriva homeopatiska läkemedel åt patienter som hellre vill pröva dem än läkemedelsindustrins produkter. Det finns bland annat vetenskaplig redovisning (på tyska) av anmärkningsvärda resultat vid behandling avcancer. Dessa redovisningar godkänns dock inte av svensk medicinskexpertis, men det är oklart om de som förkastar dem har tagit del av dem.

Odling

Alternativodlingen i västvärlden har sina rötter i den s k biodynamiska odlingen, som inspirerats av Steiner. Den biodynamiska odlingen inbegriper sedvanliga alternativodlingsmetoder. Varje odlingsenhet bör så långt som möjligt vara ett slutet och självförsörjande kretslopp med minsta möjliga användning av kemikalier och gifter. Men den biodynamiska odlaren antar att det också finns andliga krafter verksamma i det växande, och vissa av hans metoder syftar till att bringa hans odlargärning i samklang med dessa. Centrum för den biodynamiska odlingen i Sverige är Järna söder om Stockholm. Den svenska kravmärkningen har i dag inget organisatoriskt samband den biodynamiska odlingen, men initiativet till den togs urpsrungligen av antroposofiska odlare.

Är antroposofin en religion?

Det finns många människor som anser att antroposofin är en religion. Men antroposofer vill inte kännas vid något sådant. De menar att antroposofin är en filosofi och en väg till djupare kunskap om verkligheten.

Om man ska ge ett seriöst svar på frågan om antroposofin är en religion, då måste man först bestämma sig för vad religion är för något. Det visar sig nämligen att vetenskapen arbetar med olika slags definitioner.

En s k funktionell definition har skapats av den amerikanska kulturantropologen Clifford Geertz:

Religion is a system of symbols which acts to establish powerful, pervasive, and long-lasting moods and motivations in men by formulating conceptions of a general order of existence and clothing these conceptions by sucth an aura of factuality that the moods and motivations seem uniquely realistic. (Religion är ett system av symboler vilka verkar för att i människan grundlägga kraftfulla, genomträngande och bestående stämningar och bevekelsegrunder; genom att formulera föreställningar om en allmän verklighetens ordning och klä dessa föreställningar i en sådan aura av saklighet att dessa stämningar och och bevekelsegrunder framstår som enastående realistiska.)

Med en så abstrakt och allmän definition kan man klämma in ganska många världsuppfattningar inom religionsbegreppet. Bland annat den i dag så allmänt omfattade, naturvetenskapliga världsbilden. Och kanske en del antroposofer har en sådan inställning till antroposofin att det med denna definition blir något religiöst.

Inom religionsvetenskapen uppfattar man snarare en religion som en föreställning om högre makter. Föreställningen anses tillkommen genom en gudomlig uppenbarelse, som dokumenteras i något slags helig skrift. Människan söker dessa högre makters bevågenhet genom en kult, d v s böner och ceremonier, som oftast utövas i gemenskap. Till en traditionell religion knyts för det mesta också ett prästämbete av något slag, och i ceremonierna används ofta heliga föremål med stort symbolvärde.

Med en sådan, mer traditionell uppfattning av religionsbegreppet är antroposofin inte någon religion. Rudolf Steiner uppfattas som en person med djupa insikter, vilket gör honom till mäktig inspirationskälla. Men han anses inte ofelbar, och den som har invändningar mot vad han säger betraktas inte som kättare. Det centrala i antroposofin är inte att godta vad en auktoritet (Rudolf Steiner) har sagt, utan att skaffa sig egna erfarenheter och kunskaper och bilda sig ett eget och personligt omdöme. Någon antroposfisk kult finns inte heller.

Däremot finns det många aktivt religiösa människor som är medlemmar i antroposofiska sällskapet. En del av dem är kristna, andra är judar, andra åter är muslimer eller hinduer. Säkerligen finns antroposofer bland anhängarna till alla de stora världsreligionerna.

Om man vill förstå Steiners idéer och dagens antroposofi är det en ofruktbar utgångspunkt att anta att antroposofin är en religion.

Tror antroposofer på reinkarnation?

Rudolf Steiner hävdade att människosjälen (människans individualitet) efter döden oupphörligt återvände till ett jordeliv i en fysisk kropp, och att varje människa hade erfarit åtminstone någon inkarnation i varje historisk epok. Steiner pekade på den omständigheten att individen föds till världen meden mängd egenheter och talanger, som hon inte förvärvat under den aktuella livstiden, utan som liksom funnits i henne latent vid födelsen och bara bringas till uttryck och fullkomning under hennes liv. Som exempel anger han talanger som en naturbegåvning för musik. Han ansåg att det är ologiskt att anta att en sådan bara flyger på vissa människor. Det är mycket mer rimligt att anta att de utvecklat talang för musik under en tidigare inkarnation.

Målet för en individs återvändande till jordelivet är enligt Steiner attutveckla sina möjligheter och förmågor i olika avseenden, att bli medveten om sig själv som en individ, lära känna och förstå sig själv, men också att lära känna och förstå det allmänmänskliga och sitt eget förhållande till detta. Man skulle kunna kalla detta för att uppnå moralisk mognad och visdom.

Steiner tänkte sig att i takt med att hela mänskligheten går framåt på detta sätt ska den så småningom frigöras från behovet att leva i den fysiska verkligheten sådan vi känner den, och i stället inkarnera i någon annan art av verklighet med andra och nya möjligheter till fortsatt utveckling. Vissa själar kan tänkas tidigare än andra nå en sådan möjlighet, men de kan ändå välja att återvända till vår fysiska verkligehet för att verka här som lärare.

Steiners föreställningar om reinkarnation uppvisar således likheter med religiösa och buddistiska tankegångar från österlandet, men det finns också viktiga olikheter. Steiner såg t ex inte de återkommande reinkarnationerna som vare sig straff eller belöning för gärningar i den föregående inkarnationen, och inte heller någon väg till frigörelse från ett tvång att åter inkarnera. Det rör sig i stället om en fortgående, naturlig växt- och läroprocess, som själen med glädje återvänder till för att komma vidare och växa utöver sig själv.

Denna reinkarnationsföreställning kan naturligtvis uppfattas som religiös, men i Steiners ögon handlar det inte om något man ska tro på för att veta sin plats eller belönas senare. Han menade i stället att en förståelse för reinkarnationsförloppet är ett stöd för individen att förstå sig själv och sin värld. Det är enligt Steiner möjligt för den enskilde att med träning bringa i dagen minnen av andra inkarnationer. Detta är ett sätt att vinna verklig kunskap om sin tidigare livsväg, och att därigenom djupare förstå sig själv.

Många i vår tid har vittnat om att sådant faktiskt är möjligt, även om det visat sig svårt att ge vetenskaplig giltighet åt dessa erfarenheter.

Som antroposof är man inte på något sätt skyldig att instämma i Steiners föreställningar om reinkarnation. Men det är nödvändigt att förstå dem för att förstå mycket av Steiners författarskap och även vissa av hans ideer om utvecklingsstörningar och sjukdom. Det är inte så att han ansåg att t ex en utvecklingsstörning uppstår som något slags straff en människa måste genomlida på grund av missgärningar i ett tidigare liv. Men han menade att framgång på reinkarnatationsvägen kräver att man verkligen tar till vara sina möjligheter i varje livstid på ett så postitivt sätt som möjligt. En själ som på grund av t ex religiös fanatism och asketism svårt försummar sin kropps behov under en livstid kan sålunda enligt Steiner helt enkelt bli för otränad att omedelbart därefter delta i gestaltandet av en ny och fullgången fysisk kropp.

Detta är en av kanske flera möjliga förklaringar till att en individföds som utvecklinsstörd till följd av något i ett tidigare liv. En utvecklingsstörning kan i det fallet uppfattas som ett (oavsiktligt) förvärvat handikapp. Att emellertid lasta invidividen för detta skulle vara helt fel. Så lätt är det inte att leva och att rätt förstå livets krav. Vi människor har i uppgift att hjälpa och stödja varanda, och den som är lyckligt lottad att ha fysiskt fullgången kropp och intellekt börkänna sig manad att ge allt möjligt stöd åt mindre lyckligt lottade bröder och systrar. Metoder att framgångsrikt stödja utvecklinsstörda har tagits fram på basis av Steiners ideer.

Ovanstående redogörelse för Steiners reinkarnatsionsideer är knapphändig och kan ha utelämnat viktiga aspekter. Jag har inte heller alls nämnt på vilket sätt man kan förena reinkarnationsföreställningar som dessa med den moderna kunskapen om genetiskt arv. Ämnet reinkarntation spelar en stor roll i Steiners författarskap. En så här här kort orientering duger inte som grund för en kritisk granskning av denna idémassa.

Döljer sig ett hemligt sällskap bakom antropsofin?

Det finns människor som misstänker att antroposoferna har en doldhandlingsplan av något slag, som går ut på att sprida antroposofiska religiösa föreställningar under täckmantel av olika slags till synes samhällsnyttiga verksamheter. Men sådana motiv är främmande för antroposofin. Vad som däremot förekommit är en del politiskt lobbyarbete för att få politikerna att helt enkelt låta bli att förbjuda eller försvåra antroposofiska verksamheter. Det har t ex förekommit försök från framstånde svenska läkare att få antroposofisk läkekonst förbjuden. Och kommunpolitikerna i Södertälje har av och till rest hinder för människor med antroposofisk inriktning att bygga bostäder åt sig själva och lokaler för sina verksamheter i Järna.

Antroposofiska ansträngningar att komma runt sådana hinder har inget med hemlighetsmakeri att göra.

Rudolf Steiner föreskrev en gång att all verksamhet inom antroposfiska sällskapet skulle vara öppen för offentlig insyn, och allt som skrevs skulle vara tillgängligt för alla. Jag, som skriver detta, känner inte till att det skulle finnas några hemligheter bakom antroposofiska sällskapet eller dess systerverksamheter. Tvärtom finner jag sådana tankar främmande för det som antroposofin står för.

Det finns en möjlig grund för de misstankar som riktas mot antropsofin för hemlighetsmakeri. Nämligen svårigheten att finna en officiell talesman, som berättar för utomstående exakt vad antroposofi är, och vilken policy som gäller för antroposofiska verksamheter. Detta är något som har frustrerat och ibland irriterat utomstående. Men förklaringen är inte att man försöker dölja något, eller att det finns osynliga makthavare bakom fasaden, som aldrig framträder offentligt. Förklaringen är i stället att antroposofin är en tummelplats för obändiga individualister. Historiskt har rörelsen hotats av splittring till följd av detta. Att den ändå hållit samman beror på att det inte finns någon central auktoritet med rätt att bestämma vad som är sanna svar på alla frågor. I praktiken talar varje antroposof i första hand för sig själv. Den som tar på sig att tala för de andra yttrar sig alltid försiktigt, utan säkerhet för att få medhåll.

Det kan synas märkligt att det går att hålla ihop en verksamhet under sådana betingelser. Förklaringen kan vara att antroposofin drar till sig människor som inte bara är starka individualister, utan ofta också har ett starkt samhällsengagemang. Parat med den personliga viljeinriktningen finns oftast beredskapen att kompromissa för den gemensamma sakens skull.

Jag har hört att det finns ett antroposofisk kyrkosamfund. Vad heter det, och vad har det för samband med antroposofin i övrigt?

Rudolf Steiner växte upp en traditionell kristen miljö och funderade som ung mycket över innebörden av de bibliska berättelserna och den kristna teologin. Så småningom kom han fram till övertygelsen att de bibliska berättelserna verkligen handlade om ett ingripande i världshistorien från de andliga makternas sida, för att ge mänskligheten en impuls till vidare utveckling. Men han ansåg att teologin och traditionen hade djupt missuppfattat detta skeende, och att teologin ger en falsk och korrupt bild av det.

Det behöver väl inte sägas att hans idéer om denna sak i allmänhet avvisats av kristna teologer. Man kan inte uppfatta Steiner som kristet troende i konventionell mening. I grunden avvisade han också den gamla kristna tanken att det viktiga var tron, och att det kunde finnas en kyrka med ensamrätt att avgöra vilket innehåll denna tro skulle ha.

Steiner uppfattade alltså snarast religionerna och religionsutövandet som ett kulturfenomen framsprunget ur psykologiska behov. Hans uppfattning var att en mogen människa som sökte djupare förståelse för tillvarons hemligheter, en sådan människa växte bort från behovet av religiositet. Men samtidigt menade han att de religiösa traditionerna berättade om erfarenheter av ett faktiskt samband mellan den fysiska och den andliga verkligheten.

Bland Steiners vänner fanns en luthersk präst vid namn Friedrich Rittelmayer. Denne var starkt fängslad av Steiners tankar, men kände samtidigt att det kristna budskapet var djupt betydelsefullt för både honom och många andra. Inspirerad av antropsofin skapade han en odogmatisk variant av kristendomen, baserad på att meditation, bön och gudstjänst hade sin betydelse, men inte på grund av vad någon lära hade att säga, utan i stället genom de bilder och föreställningar som det kristna budskapet och kulten uppväckte inom den enskilda individen.

Utan något särskilt stöd från Steiners sida skapade Rittelmeyer och hans trosfränder ett kyrkosamfund, som fick namnet Die Christengemeinschaft (Kristensamfundet). Kristensamfundet finner sina medlemmar bland människor med antroposofisk inriktning och samtidigt med ett behov av en kultisk gemenskap på kristen grund. Det finns representerat i Sverige med flera församlingar och kyrkolokaler. Organisatoriskt har kristensamfundet inget samband med antroposofiska sällskapet eller de antroposofiska institutionerna. Om Steiner hade något att säga om Kristensamfundet, så var det nog närmast ett respektfullt avståndstagande.

Jag har läst att antroposofin skulle vara rasistisk. Vilken bakgrund finns till dessa beskyllningar?

Antroposofiska sällskapets och de flesta antroposofers ställningstagande till rasism är mycket klar: ett ytterligt bestämt avvisande av att det skulle finnas folkraser eller etniska traditioner som gör den ena människan underlägsen den andra i något som helst avseende. Den som söker medlemsskap i antroposofiska sällskapet blir inte förhörd om sina åsikter. Men om någon medlem offentligt ger uttryck för rasistiska åsikter måste han räkna med att bli utesluten.

Men varför då dessa rykten om en antorposofisk rasism? Ja, det är faktiskt inte lätt att förklara. Men det förefaller som om vissa människor blivit provocerade av den påtagliga framgång, som många antroposofiska verksamheter har haft under senare delen av 1900-talet, och av att så många visar ett positivt intresse för antroposofin. Om av detta eller andra skäl, de har uppenbarligen känt ett behov av att svartmåla Steiner och antroposofin. Denna svartmålning har tagit sig olika former, bland annat försök att få antroposofin att framstå som ett hemligt sällskap med dunkla syften – något slags besynnerligt frimureri.

Dessa försök har inte resulterat i några publika bakslag för antroposofin. På senare år har nya kritiker i stället försökt utmåla antroposofin som rasistisk. Det får sägas vara ett väl uttänkt drag, med tanke på att etniska motsättningar för närvarande blossar upp överallt i världen. Material för beskyllningarna har helt enkelt fabricerats, bland annat genom icke autentiska eller förvanskade citat av Steiner.

Nu brukar man ju säga: "Ingen rök utan eld." Det är ofrånkomligt att Steiner använt sig av uttrycket folkraser eller liknande i några föredrag. Ur vår tids synvinkel är detta ett utslag av rasism, även om utsagorna inte innehållit några värderingar. Man måste se detta i det historiska perspektivet. På Steiners tid omfattade hela den lärda världen i Europa föreställningar om att det faktiskt fanns olika folkraser, och att dessa utmärktes av drag, som skilde dem från varandra. Mot bakgrund av nazismen och vår tids etniska konflikter är det inte politiskt korrekt att alls syssla med sådana tankar, men så var det alltså inte på Steiners tid.

Min uppfattning (och jag tror att den delas av de flesta antroposofer i dag) är att rasbegreppet helt saknar relevans för människan. Det är ett begrepp som endast är tillämpligt inom hudsdjursavel. Att det i annat sammanhang varit i allmänt omlopp bland lärda människor för hundra år sedan får ses som uttryck för den allmänt etnocentriska inskränktheten hos västerländska intellektuella under denna tid. Steiner själv går inte fri från kritik i detta avseende. Men det intressanta med Steiners inställning i frågan är att han inte använde rasbegreppet som utgångspunkt för att förklena vissa människor, utan i stället för tanken att varje människa och människotyp hade något unikt att bidra med till helheten. Han sökte alltså efter ett positivt värde i (den felaktigt antagna) raskaraktären, inte ett negativt.

Jag menar att de utseendemässiga skillnader som finns mellan människor från olika delar av värlen speglar inga mer djupgående genetiska olikheter. De olikheter som faktiskt finns i kultur och allmänt förhållningssätt till världen är helt betingade av kulturella traditioner. Så långt jag själv kunnat finna har majoriteten av antroposofer ingen annan uppfattning än jag på denna punkt.